Sunday, 1 December 2013

Introduktion

Jag älskar historia och historiska kläder, vilket den som läst någon av mina andra bloggar vet. 1800-talet har alltid varit en av mina favoritperioder rent modemässigt och det är med förtjusning jag ser en ökning av intresset för den tiden i Sverige.

De flesta har dock inte någon riktig uppfattning om hur komplext modet var eller hur otroligt mycket det ändrade sig under 1800-talet. De kan sätta på sig ”Madickenkläder” (som baseras på modet runt sekelskiftet 1900), för att till exempel gå på en marknad som har 1850 som tema. Att klä sig i ett mode som ligger 50 år framåt i tiden är givetvis helt orealistiskt rent historiskt. Mode uppstår aldrig i ett vakuum, utan speglar sin tids ekonomi, moraliska åsikter, religion, politik, och teknologiska framsteg.

Under 1800-talet ändrades modet lika snabbt som nu, men till skillnad från idag var det inte direkt socialt accepterat och coolt att klä sig i vintagekläder (så hopplöst omodernt!) eller efter egen smak utan att ta hänsyn till det modet dikterade. Gemenskapen – familjen, samhällsklassen, samhället i stort - var fortfarande viktigare än individen, även om det så smått började luckras upp, och du hade vissa skyldigheter mot dem. Att stå ut för att man på något sätt var annorlunda var inget positivt. Att följa modet efter förmåga var därför inget val - det var, enligt Pernilla Rasmussen (föreläsningsanteckning 8 december 2013) en självklarhet.

Eftersom modet hela tiden var i utveckling så var mycket av det som hade varit högsta mode till exempel år 1830 hopplöst ute år 1840. Detta är tydligare ju högre upp i samhället du kommer. Fint folk uppdaterade ständigt sina garderober, medan vanligt folk kunde investera i en full klädkista medan de arbetade som drängar och pigor i ungdomen och fortfarande använda kläderna flera årtionden senare, med enstaka nytillskott efter hand. En dräkt kan alltså inte ta dig igenom hela 1800-talet; ju finare du vill vara ju fler dräkter behöver du om du vill kunna passera som både stilig empireherre/dam vid 1800-talets början och ståtlig borgare vid dess mitt eller slut. Eftersom varje mode ser olika ut kräver dräkter från varje period sin egen research. 

 Karikatyr från 1857, strax efter att krinolinen uppfunnits;
gamla tiders moden verkar alltid löjliga i efterhand, 
och ingen kan spå hur de kommer att utvecklas i framtiden, 
även om det verkar uppenbart när man ser tillbaka.

Eftersom det är så svårt att veta vart man ska börja ska denna blogg försöka vara en guide till dig som ska vara knalle eller besökare på till exempel Allmogemarknaden i Jönköping, Thomanders Jul i Lund, Persmäss i Gamla Linköping eller något annat 1800-talsevenemang och vill ha kläder i rätt stil. Den är också till dig som bara vill lära dig mer om 1800-talets svenska dräktskick.

Jag är på inget sätt expert på området; jag lär mig ständigt nya saker, och det är en del av det roliga. Jag har dock ett brinnande intresse för dräkthistoria och ser gärna att andra får möjlighet att ta till sig den kunskap som jag själv samlat – och samlar – på mig.

Här är en del saker som är bra att fundera på innan du börjar.

Vadå historiskt korrekt?
 Det är viktigt att förstå att 1800-talet var verkligt. Din farfars-farfars farfar levde då. Han och hans hustru, deras familjer och grannar var riktiga människor, som föddes, levde - åt och drack, arbetade och festade, skrattade och grät, gladdes och sörjde, njöt och plågades - gifte sig, fick barn, blev gamla och dog. De hade sin kultur; en unik blandning av nationell och lokal historia, politik, folktro och religion, liksom vi idag har vår, och den präglade hela deras liv. Vill du klä dig i 1800-talskläder idag så kan du inte sätta på sig vilken långkjol eller skjorta som helst som inte är typiskt 2000-tal och tro att det blir rätt. De kläder 1800-talets människor bar var påverkade av mode, tro, samhällsklass, ekonomi, civilstånd, teknik, materialtillgång, lokala seder och bruk, för att nämna några faktorer. Det finns rätt och fel, eftersom kläderna och deras sammanhang har existerat. Genom att iklä oss den typ av kläder våra förfäder och -mödrar använde kan vi komma vårt eget förflutna lite närmare, på ett roligt sätt.

Det kan också vara bra att inse att oavsett hur mycket du forskar på ett område så kommer du aldrig kunna återskapa det förflutna helt. Materialen du använder idag är sällan helt identiska med de som fanns då. Du är ovan vid att bära den typen av kläder: de sitter åt på ställen moderna kläder inte sitter åt på, de kräver en annorlunda hållning och rörelsemönster som du inte vuxit in i sedan barnsben. Du har helt andra uppfattningar om politik, religion, utbildning, korrekt uppförande och mänskliga rättigheter än vad som fanns då, och hur mycket du än försöker så kommer ditt sätt att reagera på historiska händelser och företeelser att färgas av ditt moderna tankesätt.

Men det innebär inte att det är lönlöst att försöka. Med efterforskningar och tålamod kan du komma rätt nära, i alla fall vad gäller ditt utseende och en del av ditt uppträdande. Att se en person som lyckas med det visuella är ett sant nöje.

Patron Adolf Drakenberg och hans fästmö Augusta Adler år 1852.
Vilka var de; vilka personligheter hade de? Hur träffades de, blev de lyckliga tillsammans?

Varför ska man vara källkritisk?
Internet är fullt av information om alla sorters ämnen, och en hel del av den har vi stor nytta av. Vi vet också att en hel del är lögner, teorier, åsikter eller missuppfattningar. Oavsett vad man söker information om så måste man vara källkritisk, och det gäller i högsta grad även historiska kläder. Vem har skrivit texten? Är han eller hon insatt i sitt ämne? Vad har personen för bakomliggande orsak till att skriva det? På vad har personen baserat informationen? Detsamma gäller böcker, sömnadsmönster och försäljare. Innebär det att du ska vara kritisk när du läser den här bloggen också? Absolut! Upptäcker du några faktafel så får du gärna upplysa mig och ge en källa på hur det egentligen var.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Tro inte på allt som sägs, eller på allt som står i skriven text. Bara för att ett klädesplagg, ett parasoll, eller ett par skor påstås vara från 1800-talet, eller vara i 1800-talsstil (vilka som redan sagts varierade mycket) så behöver det inte alls vara fallet. Faktum är att när man googlar bilder på ”1800-talsskläder”, ”1800-talssklänning” eller liknande, så är det som kommer upp en salig blandning av det som är perfekt utfört, historiskt bristfälligt eller bara helt fel ur alla aspekter. Även det som är historiskt korrekt kan ändå vara några årtionden fel för den tid just du tänkt dig.
- Kopiera inte någon annans kläder rakt av, för oavsett hur snygga de är har du inga garantier för att just den tolkningen är rätt, även om personen som bär kläderna är mycket påläst. Visst kan man låta sig inspireras av andra, men det är bra att alltid gå till originalkällor (bilder, texter, bevarade plagg) och kontrollera först.

Vad har du för avsikt med dina kläder?
Vill du bara vara snygg, häftig eller vacker, utan att bry dig om ifall dina kläder är historiskt korrekta eller ej, så kan dina kläder naturligtvis se ut hur som helst, men de borde då hellre kallas inspirerade av 1800-talet, eftersom de faktiskt inte är historiska.

Skulle du kunna vilja åka tillbaka i tiden till en by eller stad under 1800-talet utan att se alltför konstig ut, då måste du vara mer noggrann i ditt val av mönster, material, accessoarer, frisyr, eventuellt smink, och så vidare. 

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Vill du se ut som en riktig 1800-talsmänniska, så låt dig inte inspireras för mycket av filmer, för deras kostymer är tyvärr inte (med ytterst få undantag) historiskt korrekta.
 
Vilken tidsperiod vill du porträttera?
1800-talet varade naturligtvis i 100 år och modet förändrades väldigt mycket under den tiden. Om du inte redan har ett bestämt årtal, eller i alla fall årtionde, i åtanke, så titta på bilder i böcker och på nätet. Om du hittar något du tycker om, ta reda på när och var bilden är ifrån. Modet ändrades inte bara över tid, det fanns ofta skillnader mellan olika platser; om du bodde i en storstad, småstad eller på landet kunde starkt påverka hur du klädde dig. Avgränsa tid och plats så mycket det går, till exempel Lund på 1840-talet, eller landsbygden omkring Jönköping runt år1850.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Sträva efter att vara konsekvent när det gäller vilken tid och plats dina olika plagg kommer ifrån. Inget skriker ”nybörjare!” så mycket som en person i klädesplagg från helt olika tidsperioder (som en moderiktig ung kvinna från 1800-talets mitt i en hatt från sekelskiftet 1900 – sina ofödda barnbarns tid!) eller platser (som en bonde från Skåne som har en dräktjacka från Hälsingland), förutom rena fantasiskapelser, givetvis. 

Liggande, avtagbar krage,  mycket vidd i den veckade kjolen, 
slätt isydda ärmar med mycket vidd vid handleden. Storbritannien.

Hög krage, kjolen är slät över höfterna och lätt utställd, 
snäva ärmar med puff vid axeln. Storbritannien.

Vilken samhällsklass tillhör personen du vill föreställa, och hur rik är denne?
Vill du vara en adelsman på Riddarhuset, en välbärgad köpmans hustru, en driftig tidningstryckare, en småbonde med egen gård, eller kanske en piga i en småstad? Den stora massan av befolkningen under 1800-talet hade mycket begränsade ekonomiska möjligheter, många var direkt fattiga, och de som levde på inrättningar och fick tigga för att överleva var inte få. Bland de som idag syr 1800-talskläder är förhållandena ofta de omvända: de flesta vill vara fina damer och herrar, vilket resulterar i många vackra dräkter att beundra, men ger en helt felaktig bild av historien.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Ett gott råd är att börja enkelt; det är mycket lättare och billigare att få ihop en snygg, trovärdig bonde- eller hantverkarklädsel som första dräkt. Efter hand som du lär dig mer kan du om du vill avancera uppåt. Försök inte klä dig som överklass om du inte har kunskaperna, pengarna och accessoarerna. Fina klänningar gör ingen societetsdam (och hon om någon måste vara helt moderiktigt klädd, med korsett och klänningar som är sydda för att passa just hennes figur helt perfekt, inte efter något standardiserat mönster); frisyr, skor, huvudbonad, smycken och så vidare måste också vara rätt, och för detta krävs det tid, studier på området, och inte minst pengar att köpa material och/eller färdiga tillbehör för.
 


Är du man eller kvinna?
Under 1800-talet fanns inte våra moderna tankar om jämställdhet, även om fröna till dem så smått började slå rot här och där; män och kvinnor ansågs av de flesta vara i grunden olika, de hade olika roller i samhället, och de klädde sig olika.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Vissa flickor och kvinnor trivs inte i klänning, och tycker att det går lika bra om de klär sig i manskläder. Detta hade aldrig, med några ytterst få undantag, hänt under 1800-talet. Givetvis kan ingen tvinga någon annan att klä sig på ett sätt de inte vill, men kvinnor i manskläder ska vara medvetna om att de inte är historiskt korrekta, oavsett hur snygga kläderna är i sig själva. Känner du att spetsar, blommor och volanger inte är din grej så kan du kanske satsa på en riddräkt – de är trots långa kjolar mer strikta och lätt maskulina i snittet - eller en cykeldräkt med skräddad jacka och påsiga byxor från 1890-talet.

 Promenaddräkt och riddräkt, 1837.

Hur gammal är du?
Äldre personer tenderade ofta att vara lite mer konservativa i sin klädsel, något som kan vara bra att tänka på. Det är också värt att notera att i en tid när barn i tonåren ofta tjänade sitt eget uppehälle som lärlingar, drängar och pigor, då det fanns liten eller ingen bot mot sjukdom och smärta, och arbetsbördan för de flesta var långt tyngre än för oss, ansågs man vara vuxen, medelålders och gammal tidigare än idag, när många inte ”blir vuxna” förrän de passerat trettio. Här är också värt att nämna civilstånd: en gift kvinna hade högre social status än en ogift, och detta markerades ibland i klädseln, särskilt under 1800-talets början – i vissa bygder där folkdräkter fortfarande användes markerades denna skillnad länge.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Klä dig efter din ålder: är du inte en rodnande ung flicka så klä dig inte som en, utan sträva efter lite mer värdighet. Detsamma gäller för män; är du inte en ung sprätt så klä dig inte som en. Är du gift, sammanboende, eller i en ålder då du rimligen borde ha varit det om du levt på 1800-talet, bär en huvudbonad som visar detta, om det var brukligt under den tid och på den plats som du vill porträttera. Är du en fjortonårig ung man är det lämpligt att du klär dig som son till en bonde, en hantverkarlärling eller kanske en studerande från medel- eller överklassen. Det är däremot inte så realistiskt att klä dig som officer i uniform.

Hanna är traditionellt klädd i förkläde, halskläde och huvudkläde.

Vilka material fanns?
1800-talet ser stora förändringar både i tillverkningen och i transporten av textilier; de blir på grund av slaveriet i Amerikanska södern, underbetalda fabriksarbetare i England och de avancerade maskiner som i allt större utsträckning användes i textiltillverkningen billigare och även finare tyger blir något mer tillgängliga för vanligt folk. Linne, bomull, ylle och siden i olika kvalitéer och blandningar användes, men alla material användes inte till alla plaggtyper. Det säger sig själv att alla sorters moderna material, framställda på konstgjord väg (till exempel fleece, polyester, acetat, nylon, ”krossad sammet” – vilka alla är 1900-talsuppfinningar och ytterst sällan ser ut som något annat än vad de är) inte fanns under 1800-talet, och därför inte bör användas till sådana kläder idag.

 Unga textilarbetare.

Vilka färger användes?
Detta varierade givetvis med modet och situationen, men lite generaliserat kan man säg att män klädde sig i rätt mörka färger, flickor och unga kvinnor i ljusa färger och mer mogna kvinnor i dovare färger. Under slutet av 1850-talet kom den första anilinfärgen, som var mycket klarare och starkare än de tidigare använda färgämnena, och under 1860 och70-talen utvecklades en mängd nya färger. 1800-talet var alltså inte bara svartvitt, som man kan tro när man ser gamla fotografier, där alla kläder ser mörka och dystra ut. Blått, rött, rosa, grönt, brunt, lila, vitt, svart var alla färger som brukades.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Titta på modebilder och bevarade plagg från den tid, plats och samhällsklass du är intresserad av: var alla klänningar vita under empiren?



Användes mönstrade tyger?
Det fanns en uppsjö av mönstrade tyger under 1800-talet; randigt, rutigt, blommigt, prickigt och kombinationer av dem, för att nämna några. En del av dem är väldigt spralliga och ser förvånansvärt moderna ut. Men liksom med allt annat gick det moden också i mönstren. Även konsten att trycka tyg utvecklades under 1800-talets början.

Det finns reproduktioner av historiska bomullstyger att köpa. Har du tur kan du hitta dem i någon quiltaffär, annars finns det ett stort utbud på nätet.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Använd enfärgade tyger till ditt första projekt. Till exempel en klänning från 1815 i ett mönster som inte dök upp förrän på 1840-talet skulle se konstigt ut för det tränade ögat. Enfärgat är däremot alltid ett säkert val.


Hur syddes kläderna?
Redan under sent 1700-tal uppfanns den första symaskinen, men den såldes aldrig. Olika versioner uppfanns under 1800-talets första hälft, men det var inte förrän på 1860-talet som privatpersoner började köpa dem. I princip alla kläder innan dess var alltså handsydda, och även efter att symaskinen kom ut på marknaden gjordes en del av sömnaden på varje plagg för hand. Långt senare var det fortfarande många, som inte hade råd med symaskin, som fortsatte att sy för hand.

Kläder sydda för hand är ofta konstruerade på ett helt annat sätt än maskinsydda kläder och en maskinsydd söm ser ofta helt annorlunda ut än en handsydd. För att få ett historiskt trovärdigt plagg är det därför klokt att läsa på om hur sömnaden gick till under den tid du är intresserad av. Det är detaljerna som gör eller förstör en dräkt.

För att undvika vanliga nybörjarmisstag:
- Fundera på vad du vill få ut av att tillverka dina 1800-talskläder: vill du få dem färdiga så fort som möjligt så att du kan använda dem, eller vill du lära dig de olika historiska teknikerna?

Far undervisar i läsning medan mor syr. 
"The evening lesson", av Edward Thompson Davies, 1858.

I vilken ordning skulle du klä dig?
Givetvis kan det vara lockande att direkt skaffa dig den där balklänningen, eller det eleganta fickuret du alltid drömt om, men även om sådana ting kan vara bra, så är de inte det viktigaste. Skulle du, i ditt moderna liv, köpa en snygg partyklänning om du inte hade ett enda par byxor att ha på jobbet, eller köpa ett par dyra skor, om du egentligen behöver nya kalsonger? Likadant måste du tänka när det gäller din historiska garderob. Underkläder och strumpor först, sedan vardagskläder, ytterkläder, hatt, skor, accessoarer.

Här måste den omdebatterade korsetten få ett särskilt omnämnande. En moderiktig kvinna (och även många ur de lägre samhällsklasserna), oavsett vilken del av 1800-talet hon levde under, ägde minst en korsett och använde den dagligen. Hela dräktens siluett står och faller med korsetten och eventuella styvkjolar. Ska du föreställa en kvinna som är något finare än en bondmora (och även en del av dem använde korsett) så är den ett absolut måste. Oavsett hur fin din klänning är i sig själv så kommer den inte att sitta fint utan korsett under, för din figur kommer att se annorlunda ut när du bär en. Korsetten är inte primärt till för att bli onaturligt smal (även om en del fåfänga kvinnor gjorde vad de kunde i det avseendet – inte olikt de kvinnor som idag går i skyhöga klackar – och utstod samtidens ogillande och löje), den är till för att ge bysten stöd, ge rätt hållning åt kroppen, och ge ett stabilt underlag för att klänningen ska sitta snyggt. En bra, bekväm korsett, sydd efter din figur, i den stil som var modern under den tid du strävar efter att efterlikna, är en av de första saker du som kvinna bör investera i. Syr du klänningen först är risken stor att den kommer att sitta konstigt när du väl skaffar en korsett.



Som du kanske förstår vid det här laget så är 1800-talskläder ett enormt stort ämne som inte går att täcka i en handvändning. Titta gärna in igen och se om nya inlägg på området kommit upp, och besök under tiden min sida på Facebook, där jag länkar till andra artiklar och bloggar som är relevanta.

Referenser:
Liby, H. (1997). Kläderna gör upplänningen: folkligt mode - tradition och trender. Uppsala: Upplandsmuseet. 

Hammar, B. & Rasmussen, P. (2001). Kvinnligt mode under två sekel. Lund: Signum.

Hammar, B. & Rasmussen, P. (2008). Underkläder: en kulturhistoria. Lund: Signum.



SENAST ÄNDRAD 26 MAJ 2015.

2 comments:

  1. Hej Sarah! Jag har en fråga om 1860-tal och huvudbonader där du kanske kan hjälpa mig?

    De flesta jag ser som gör 60-tal är amerikanska civil war-reenactare. Är väldigt förtjust i klänningarna och efter massiv research på gång med att påbörja ett sådant projekt.

    Nu slår det mig att jag inte har särskilt bra koll på hur det skandinaviska modet vid samma tid såg ut. Är inte intresserad av folkdräkter eller allmogen på landets kläder, men hur stor är det egentligen mellan säg amerikansk medelklass och svensk medelklass i städerna vid den här tiden?

    Framför allt är det bahytten som orsakar mig huvudbry, eftersom man nästan aldrig ser en amerikanska utan bahytt. Men användes de i Sverige? Eller är det huckle som gäller?

    Tack för ett gäng fina bloggar förresten, tror inte att jag kommenterat förut men följer sedan något år tillbaka :)

    ReplyDelete
  2. Tack för din kommentar!

    Bahytter användes absolut av medel- och överklassen i Sverige och de bör ha sett ungefär likadana ut som i Amerika. Man ser ibland vissa små skillnader i modet mellan länderna, men de är inte alltid tydliga nog för att vi idag ska se dem. Tyvärr finns det dåligt med bevarade bahytter i Sverige, i alla fall i de på nätet tillgängliga samlingarna, men här är en:

    http://www.digitaltmuseum.se/things/hatt/S-NM/NM.0131065?query=hatt+1860&search_context=1&count=68&pos=15

    Det finns några porträtt av kvinnor i bahytt:

    http://www.digitaltmuseum.se/things/text-p-kortets-baksida-sophia-lundberg/S-BM/UMFA53226:1019?query=portr%C3%A4tt&rows=24&sort_by=&type_filter=Photograph&Photograph_subject_filter=Kvinna&from_year=1860&to_year=1869&js=1&search_context=1&page=7&count=216&pos=146

    http://www.digitaltmuseum.se/things/kabinettkort-portrtt-helfigur-av-fru-thrse/S-NM/NMA.0053192?query=portr%C3%A4tt&rows=24&sort_by=&page=1&type_filter=Photograph&Photograph_subject_filter=Kvinna&from_year=1860&to_year=1869&js=1&search_context=1&count=216&pos=20

    Kvinnorna i de lägre samhällsklasserna hade dock sällan bahytt eller hatt: även om överflödsförordningar inte längre fanns så var motståndet till att "klä sig över sitt stånd" fortfarande stort. De hade oftast huvudduk, eller lokalt präglad huvudbonad, till skillnad från i till exempel England eller Amerika.

    Hoppas att det hjälper!

    ReplyDelete