Saturday, 21 October 2017

1860-talsfrisyr med Lösknut och Dekorativa Flätor

De enklaste versionerna av frisyrerna från 1860-talets början och mitt behöver inte vara så svåra, men de kräver rätt stora hårmassor för att se bra ut. Då alla inte har det av naturen så kommer här en tutorial på hur du kan fuska med hjälp av en knut av löshår. I min frisyr nedan består bara de smalare dekorativa flätorna ovanför knuten av mitt eget hår, som inte är så tjockt men när bilderna togs nådde nedanför midjan. Har du lite för kort hår kan du hoppa över dem, eller använda lösflätor.


Den här knuten är gjord av en hästsvans som ursprungligen satt fast på en klämma, den där sorten som går att köpa rätt billigt på många ställen. Jag hade tur som hittade en som matchar min egen hårfärg hyfsat. Klämman har tagits bort och löshåret har flätats. Flätan har sedan fästs med hårnålar till en knut. En sådan är bra att ha bland sina historiska (eller för all del moderna) hårprylar, då den lätt går att inkorporera i olika sorters frisyrer. Har du råd med det så kan du givetvis använda dig av löshår av högre kvalitet, som närmare matchar din egen hårfärg och inte glänser alltför plastigt. Hårnålarna som kommer att användas är av den här typen, de är bättre till detta och närmare sina historiska motsvarigheter än vad ”bobby pins” är.


Det underlättar om du inte tvättat håret på några dagar, eller om du arbetat in lite tidsenlig pomada/modern gel innan du börjar, särskilt om du har halt, silkigt hår.

Börja med att borsta ditt eget hår noggrant och mittbena det. 


Bena håret igen, från öra till öra, riktigt långt bak på hjässan, om du vill ännu längre bak än vad jag har gjort. Håll undan det främre håret tills vidare.


Dela upp det bakre håret i två jämntjocka länkar. Den här benan ska kammas bort senare, så den behöver inte vara så exakt, men se till att håret är slätt och utan trassel.


Gör två flätor precis bredvid varandra, långt ner i nacken. Dessa kommer du sedan att använda för att ge visuellt intresse till knuten. Om du tycker att det är enklare så kan du göra en hästsvans långt ner i nacken som du sedan gör två flätor av, du hoppar då över steget ovan.


Kamma bort benan i nacken och nåla fast den lösa hårknuten över flätorna, så långt ner i nacken som det går – det tidiga 1860-talets frisyrer satt lågt. Se till att de flätor du gjort sticker ut, en på var sida, i jämnhöjd med varandra. Ju längre hår du har desto längre ner kan du låta dem titta fram - har du tillräckligt långt hår kan de hänga rakt ner från under knuten. 


När knuten sitter stadigt tar du den ena flätan och låter den följa knuten upp på huvudet och ner på andra sidan. Lägg den platt mot huvudet så att den syns bra och nåla fast den. Peta in änden under knuten.


Ta nästa fläta och gör likadant med den, men låt den löpa precis över den första, så att de gör större intryck, nästan som en dekorativ kam av ditt eget hår. Nåla fast, se till att ändarna på flätorna inte kikar ut någonstans.


Nu är det dags för det främre håret. Till skillnad från 1840-50-talen så var det nu vanligt att öronen var helt exponerade, framför allt hos yngre kvinnor, även om frisyrerna i grunden var konstruerade på i princip samma sätt som tidigare. Ta håret på ena sidan och dra det bakåt. Se till att det är slätt och tvinna det bakåt/uppåt, samtidigt som du drar det lätt bakåt. 


För hårtesten under knuten och vira den runt denna. Peta in den ordentligt under knuten så att den inte syns, du kan behöva lossa några hårnålar för att lyckas, och sedan fästa dem på nytt.



Upprepa på andra sidan och se till att hårtestarna inte kan slinka ut. Släta vid behov till håret med en kam, glöm inte att kontrollera att det är slätt och fint även bak. 


Frisyren ser rätt enkel ut framifrån, men elegant bakifrån. 


Har du tjockare hår eller använder valkar i de tvinnade slingorna på sidorna så ger det ett mjukare intryck och är också historiskt riktigt. Du kan givetvis också göra den här frisyren utan de dekorativa flätorna, eller inkorporera dem på ett annat sätt. Titta på bilder från tiden och experimentera tills du hittar din egen tidiga 1860-talsstil - det finns många att välja mellan. Det viktigaste är att det främre håret är mittbenat och att knuten sitter långt ner i nacken.

Thursday, 21 September 2017

Stripade Rynkor

Stripade rynkor användes på en mängd plagg: särkar, skjortor (både folkliga och borgerliga), barnplagg, borgerliga underkjolar, folkliga kjolar, klänningsärmar… Det är en teknik som ger ett mycket prydligare och mindre klumpigt resultat än att rynka på maskin, så även om det tar lite längre tid att sy, så är det väl värt det. Syr du ett plagg till folkdräkt så kan det vara värt att se om rynkorna där ska sys på ett särskilt sätt, men för många andra plagg kan detta vara en guide.


Parallella rynkor (cartridge pleats på engelska) sys på ett liknande sätt, men det är inte riktigt samma teknik och de användes inte alltid till samma saker, även om det ibland råder en viss förvirring om dem i litteraturen. En tutorial på parallella rynkor kommer senare. Lite förenklat kan man säga att stripade rynkor sys i enkelt tyg, traskanten innesluts i sömmar, och är därför bra att använda för att samla stor vidd på plagg som ska kunna tvättas, som olika sorters underkläder, barnkläder och sådant. Parallella rynkor sys i dubbelvikt tyg, traskanten lämnas exponerad, och används med fördel på platser där man vill samla mycket stor vidd på liten yta men tvätt inte kommer att vara ett hinder och där man vill undvika minsta lilla klumpighet i sömmen, till exempel vuxenklänningar och ytterkläder.

Den här provbiten i vitt bomullstyg syr jag som om den skulle vara övre delen av en underkjol, men stripade rynkor på andra plagg sys på samma sätt. Anpassa trådval och stygnlängd till plaggets grovlek; ju finare tyg desto tunnare tråd och mindre stygn. Har du för tunn tråd kan den gå av när du drar ihop rynkorna, så hellre något för tjocka än något för tunna rynktrådar, särskilt om du ska rynka ett långt stycke; det är inte roligt om tråden går av mitt i. 

Börja med att sy en rad prydliga förstygn, ganska små. Gör dem alla ungefär lika långa så att de kommer att bilda jämna rynkor, och håll ett konstant avstånd till kanten.


Sy sedan en rad förstygn till, helt parallell med den första.


Och sedan en tredje rad förstygn, även den helt parallell med de tidigare. Du kan klara dig med bara två rader, men tre kommer att ge ett prydligare slutresultat.


Dra försiktigt i alla rynktrådarna samtidigt – ska du rynka ett mindre stycke, som en ärm, så kan du fästa trådarna i ena änden innan – ska du rynka till exempel midjan på en underkjol som är 3-5 meter vid så är det bra att omväxlande dra från båda håll, så att trådarna inte belastas för mycket.


Dra åt tills det rynkade partiet är så långt som du vill ha det. Har du gjort för stora stygn så kommer rynkorna att bli glesa och kanske klumpiga, det kan därför vara värt att rynka ett litet stycke först och se om det blir som du tänkt dig. Helst ska vecken vara riktigt små och täta.


Ta den plaggdel du ska fästa rynkorna mot, i det här fallet en linning. Vik ner sömsmånen.


Lägg tygbiten över traskanten på det rynkade partiet. Det är en fördel att låta en eller två av rynktrådarna vara utanför; de kommer nästan inte att synas, men kommer att hålla rynkorna på plats när plagget bärs eller tvättas. 


Sy fast rynkorna mot plaggdelen med kaststygn, ett stygn i varje rynka, så prydligt du kan. Det kan vara lättare att vända arbetet "upp och ner" för detta.


Eftersom detta är en linning så viker du den sedan på mitten och lägger den över rynkornas traskant på avigsidan. Här kan du om du vill sy den något längre ner än på framsidan, så hjälper den till att hålla rynkorna på plats. Du syr fast den på samma sätt, ett litet stygn i varje rynka.


Från rätsidan kan det då se ut så här, innan kortsidan avslutats:



Ett annat sätt att hålla rynkorna på plats är att ”knäppa” dem med en eller två rader stygn på baksidan, som ses här på en folklig yllekjol.


Lycka till med dina stripade rynkor!

Saturday, 26 August 2017

1830-tals Flätfrisyr

Det tidiga 1830-talet är känt för sina extravaganta (och spektakulärt bisarra) frisyrer, men i vardagslag kanske du vill ha något enklare, eller så trivs du inte i de mer extrema frisyrerna. Även om lockar vid tinningarna var otroligt vanligt på 1830-talet hos kvinnor i alla åldersgrupper, så finns det också många exempel på frisyrer där tinningsflätor använts istället. 


Den här frisyren är inspirerad av porträttet av Caroline von Holnstein, målat av Joseph Karl Stieler, 1834. 


Min lillasyster som är modell har ett fantastiskt tjockt, och vid fototillfället även långt hår som lämpar sig utmärkt för ändamålet. De av oss som inte har samma tur kan komplettera med flätor av löshår. Tyvärr missade jag att ta bilder av några steg, men jag har försökt förklara dem så gott jag kunde.

Det underlättar om du inte tvättat håret på några dagar, eller om du arbetat in lite tidsenlig pomada/modern gel innan du börjar, särskilt om du har halt, silkigt hår.

Börja med att mittbena det ordentligt borstade håret framtill. Gör sedan en bena från öra till öra.


Håll undan det främre håret, medan du flätar en sektion hår mitt på huvudet – detta ska inte vara benat.


Håll undan flätan uppe på hjässan och bena resten av håret ända ner i nacken.


Ta nackhåret från vänster sida och lägg det över höger axel. 
Ta sedan nackhåret från höger sida och dra det åt vänster.


Dra håret upp mot örat, se till att det är slätt och prydligt.


Fläta ihop nackhåret med det främre håret, strax bakom örat. Upprepa på andra sidan. 

Du kommer nu att ha tre flätor: en på hjässan och en vid var öra, utan att du har någon synlig bena i nacken. Att dra det bakre håret diagonalt på det här sättet var tillsammans med olika vridningar och flätor en metod för att hålla det bakre håret prydligt och elegant när det drogs uppåt i de högt placerade frisyrerna som ses på tidens modeplanscher.


Vrid ihop flätan på hjässan till en högt placerad knut, fäst med hårnålar allteftersom.


Ta en av de främre flätorna och vik den framåt så att den ramar in örat. Sno in änden på den under knuten på hjässan och fäst med hårnålar. Upprepa på andra sidan. Färdigt!


Bär frisyren som den är till vardags, eller dekorera med en mängd sidenband, sidenblommor, konstgjorda fåglar, pärlhalsband och eleganta kammar till fest - det kan inte bli för mycket av det goda på 1830-talet. Ska du föreställa en gift kvinna (speciellt om du råkar ha barn) eller en medelålders/äldre kvinna i vardagslag kan du sätta en skir vit mössa dekorerad med spetsar och volanger över.

Titta på bilder från tiden och experimentera tills du hittar din egen 1830-talsstil.

Återskapade frisyrer
Det kan vara lättare att få en uppfattning om hur det kunde se ut om du får se hur olika personer har tolkat det dåtida modet. Låt dig gärna inspireras, men studera alltid originalkällor innan du gör din egen frisyr.

Lee-am har gjort en videotutorial i tre delar till en mer extravagant 1830-talsfrisyr, inklusive hur de olika lösa hårsegmenten tillverkas. 

The Laced Angel visar sin 'over the top' 1830-talsfrisyr, även den med hjälp av löshår.

Monday, 31 July 2017

Sprund Mitt i Ett Tyg

På skjortor, särkar, folkliga kjolar, borgerliga underkjolar, klänningskjolar för både kvinnor och barn med mera klipptes sprund upp mitt i tyget för att man skulle komma i och ur plaggen. Sprund i en redan existerande söm var inte lika vanliga under första halvan av 1800-talet, även om de såklart förekom. Inom vissa folkdräktsområden kan sättet dessa sprund ska sys på vara specificerade, men för alla andra situationer kommer här en liten guide till hur sprund mitt i ett tyg kan sys.


Mät hur djupt ditt sprund ska vara och klipp försiktigt upp det så trådrakt som du kan. 


Vik in en smal sömsmån. På plagg i linne, bomull och siden behöver du göra en dubbelvikt fåll, men beroende på plaggtyp bör den inte vara bredare än 7 mm. På till exempel barnplagg, särkar och skjortor får den gärna vara smalare – här är den 3 mm. På valkade ylleplagg räcker det ofta med en enkelvikt fåll, inte bredare än 1 cm. 

Börja fålla sprundet. Du kan använda fållstygn eller förstygn beroende på vilken effekt du vill ha, här används fållstygn.


När du kommer ner till botten av sprundet så får du låta vikningen sluta i intet. 


Gå över till att sy langett- eller knapphålsstygn runt den klippta kanten.


Fortsätt tills du kommit lika långt på andra sidan sprundet och återgå sedan till den sorts stygn du använde först. Fålla klart sprundet.


Vill du förstärka sprundet och minska risken att det rivs upp vid av- och påklädningar så kan du sy en träns en liten bit från botten. Man kan göra avancerade och mycket dekorativa tränsar, men här visas en både snabbsydd och funktionell variant. Sy några långa stygn från sida till sida – här används dubbel tråd, men det är en smaksak. Se till att stygnen är lika långa. 


Sy sedan langett- eller knapphålsstygn tätt, tätt runt trådarna, tills de bildar en stadig träns. 


Fäst tråden.




Klart!

Tuesday, 27 June 2017

Köpa Tyg

Tygval är som tidigare diskuterats väsentligt för att få en historiskt trovärdig dräkt, och då kommer naturligtvis följdfrågan, var hittar jag bra tyg då? Second hand, IKEA och vanliga tygaffärer kan du ibland göra fynd på, men vill du vara säker på att hitta något lämpligt så är det bäst att vända dig till de som specialiserar sig på de tyger du är ute efter. Även andra butiker kan överraska med sitt sortiment. Detta är på inget sätt en komplett lista, men kan vara en plats att börja leta på. Tänk på att alltid dubbelkolla så att det valda tyget verkligen lämpar sig för det plagg och den tid du vill sy ifrån.


Inom Sverige
Som regel väldigt enkla och smidiga köp.

Broarne
Har bland sina indiska tyger en del tryck lämpliga för till exempel empireklänningar.

Crona Craft
Webbshop som är ett samarbete mellan Sätergläntans butik och Leksands Hemslöjd. Ylle, linne och bomullstyger.

Säljer material till västsvenska folkdräkter (linne, kattuner, kläde och sybehör), men som i många fall även kan användas till andra typer av historiska kläder. Bara fysisk butik. 

Säljer reproduktioner av tyger i siden och kattun. Sidenet är mest 1700-tal, men en del tidigt 1800-tal går att hitta bland kattunerna. 

Specialiserar sig på tyger och annat till historiska (primärt medeltida) återskapare. Har mest olika kvaliteter av ylle och linne av hög kvalitet som funkar fint också till 1800-tal. Webbshop, men kan även ses på medeltidsmarknader runtom i landet. 

Butik i Visby som bland annat säljer linne och ylletyger lämpliga för historiska kläder, liksom sybehör. 

Jobs Handtryckta Textilier
Bland mer moderna tryck gömmer sig också några historiska mönster.

Butik i Söderköping som koncentrerar sig på tyger i linne och ylle av olika kvalitéer, men även en del annat. Här kan du hitta alltifrån billigare tyger av lägre kvalitet, till tyger av bra kvalitet, beroende på vad din budget är. Ses på ett fåtal medeltidsmarknader och har en webbshop. 

Butik i Lysekil med ett brett sortiment av linnetyger. Även webbshop. Mycket modernt, men en del kvalitéer passar sig till historiska plagg. 

Ljungbergs Textil
Har en del historiska tryckta mönster bland sitt utbud - välj noga så att du inte får något modernt av misstag.

Butik i Staffanstorp som säljer linne och ylletyger för historiskt återskapande, samt lite siden. Åker på medeltids-och vikingamarknader runt om i Sverige och har en webbshop.


Inom EU
Inte mycket dyrare eller krångligare än att handla i Sverige.

Finsk butik som säljer material till folkdräkter, men en hel del kan även användas till andra historiska kläder. 

Dansk butik som säljer material till folkdräkter. Många av tygerna (mönstervävda ylle- och sidentyger, bomullstyger med historiska tryck) passar perfekt till andra historiska kläder. OBS! Man beställer antal centimeter!

Dansk butik med webbshop som säljer bomullstyger med reproduktioner av 1800-talstryck – perfekt till klänningar. Kan efter avtal och förskottsbetalning skicka till Sverige. 

Tysk butik med webbshop med inriktning på främst ylle- och linnetyger till historiska återskapare. 

Tysk webbshop med alla varianter av tyll – för 1800-tal är tyll i bomull och silke det intressanta. 


Utanför EU
Tänk på att frakt och tull kan göra köpet mycket dyrare.

Amerikansk försäljare med fokus på återskapande mellan 1600-tal och tidigt 1800-tal. En bra resurs för till exempel mönstervävt linne. 

Amerikansk webbshop som säljer tyger i siden, linne, ylle och bomull. Framför allt deras mönstrade sidentaft kan vara värd att titta på, då sådan ofta är svår att få tag på. 

Amerikansk webbshop som säljer bomullstyger med reproduktioner av historiska tryck, perfekt för till exempel västar och klänningar. 

Two Bees Fabrics
Säljer bland annat bomullstyg med reproduktioner av 1800-talstryck, lämpliga till bland annat klänningar. De är lite luddiga med vilka årtionden de olika trycken passar till, så gör noggranna efterforskningar innan du köper.



Känner du till några bra butiker med lämpliga 1800-talstyger? Berätta gärna!

Tack till Emma Frost, Johanna Nybelius, Fia Lindblom och Pernilla Leijonhufvud som kommit med tips.

Thursday, 18 May 2017

Modeplansch eller Maskeradkostym - hur du bär dig åt för att se historiskt trovärdig ut

I det här inlägget används ordet återskapare för enkelhets skull om alla som syr och bär historiskt trovärdiga kläder, vare sig de håller på med historiskt återskapande i mer eller mindre organiserad form eller ”bara” syr för att det är roligt. Om du funderar på varför historisk trovärdighet har något egenvärde så kan du läsa vidare här.

Att återskapa en dokumenterad 'folkdräkt' är som 
att tillverka vilken annan historisk dräkt som helst. 
Här en variant av Oxiedräkten från sydvästra Skåne.

De flesta av oss har någon eller några andra återskapare som vi ser upp till, de där som alltid lyckas se ut som om de just stigit ut ur en dåtida modeplansch, ett porträtt, en genremålning, ett foto eller en skiss. Hur bär de sig åt för att se helt äkta ut och inte som om de bär maskeradkostymer?

Studier
Till att börja med har de personer som alltid ser ut som stigna ur historien ofta öga för det; de ser vad som är typiskt för perioden och absolut inte kan utelämnas, kontra vad som är en fråga om individuell smak eller naturliga variationer. Förmågan att se kan delvis falla sig naturligt, men alla de här återskaparna har också lagt ner tid på att studera massor av dåtida bilder, bevarade plagg, historiska texter och så vidare för att bli riktigt bra på det.

Ett fåtal av de många böcker som finns om 1800-talets kläder.

 Även om du inte råkar ha blicken för det historiska medfödd så kan du ändå lära dig att se genom att titta på mängder av bilder, bevarade plagg (det finns hur mycket som helst i olika museers databaser, om man inte har möjlighet att titta närmare på grejer i verkliga livet), läsa böcker om dåtidens mode, fråga de som vet – det finns bra grupper på Facebook - och så vidare. Här finns inga genvägar. Vill du förstå en viss tids mode så måste du spendera tid med det.

Silhuett
Varje del av 1800-talet hade sin önskvärda silhuett, och så gott som alla passade in i den, mer eller mindre. De från lägre samhällsklasser kanske släpade efter lite, och kunde inte ta till sig modets mest extrema varianter, men modets påverkan syntes överallt, också i folkdräkter från konservativa områden. Ingen var helt opåverkad av modet; även gatsopare, månglerskor och tiggarungar bar begagnade kläder som ofta sytts till den ursprunglige ägaren av en skräddare eller sömmerska med koll på modet. Du kan inte hitta på din egen silhuett, det kommer aldrig att se rätt ut, utan likna maskeradkläder. Maskeradvarning kan det också bli om proportionerna inte stämmer: för snäva eller vida kjolar, för små eller för stora kravatter, för höga eller låga midjor och så vidare.

Husmamsell på 1810-talet. Moderiktigt hög midja, av 
enkel modell och i grövre tyg än en borgarfru skulle använda.

För att få rätt silhuett måste du ha kläder sydda i rätt snitt för perioden. Hur ärmar såg ut och hur högt eller lågt de syddes i varierade över tid, liksom var midjan placerades, var sidsömmar och axelsömmar placerades, hur höga kragar var och så vidare. Här spelar placeringen av varje söm stor roll, vilket är en av de saker man plockar upp när man studerar en period noga. Du kan sällan använda ett modernt mönster (här räknas de flesta av de stora mönsterföretagens ”historiska” mönster in) för att sy historiska kläder. Som tur är finns det rätt många bra mönster till 1800-talskläder att köpa och med tiden kanske du till och med lär dig att göra dina egna historiskt trovärdiga mönster.

Baksidan på en spencer (jacka) i empiremodell, med 
tidstypiskt litet ryggparti, av Cathrin på Katafalk.

Hur plaggen var kombinerade under perioden är lika viktigt. Det går inte att hoppa över till exempel underkläder ”eftersom de ändå inte syns”. Själva plaggen kanske inte syns, men den påverkan de har på kroppen, på hållningen, fylligheten och silhuetten gör all skillnad i världen. De återskapare som alltid ser rätt ut vet om det här och utelämnar inga viktiga plagg.

Till vänster bärs ett tidsenligt snörliv till hemmadräkten från tidigt 1800-tal,  
till höger inte. Hoppa aldrig över snörliven, de gör stor skillnad i figur och hållning!

Material
Vilka material du väljer att sy dina kläder i kommer naturligtvis att påverka det färdiga resultatet. En 1880-talsklänning sydd i ett tyg som skriker 1980-tal eller 2010-tal kommer aldrig att se riktigt rätt ut, hur bra silhuetten än är. Dessutom ansågs olika material lämpliga för olika tillfällen, och var en tydlig klassmarkör. Tyget du syr i är alltså mycket viktigt för intrycket. Ibland måste man fuska, men att hålla sig så nära dåtidens tyger som möjligt måste ändå vara målet. För att lära dig hur tyger och dekorationer från ”din” period såg ut måste du återigen titta på många bevarade plagg från vald period, antingen i böcker, på museer eller i deras databaser.

Madeleine på 'La Belle Epoque Design' 
i en av sina egensydda 1880-talsklänningar.

Du kommer sällan att hitta passande tyger i vanliga tygaffärer, men det finns företag både i Sverige och i utlandet som specialiserat sig på tyger till historiska återskapare, vilket är till stor hjälp. Ibland kan fynd även göras på loppisar, IKEA och i tygaffärernas avdelningar för hemtextil. Om du vet vad du ska spana efter kan det perfekta tyget hittas på de mest oväntade ställen. Undvik dock tyger i syntet, då historiska kläder sydda i syntetmaterial ytterst sällan ser bra ut.

Bomullstyger med reproduktionstryck, perfekta för klänningar.

Sömnad
När det gäller kläder före 1860, då symaskinen börjar dyka upp i Sverige, måste du bestämma sig för om du vill göra på det historiska sättet och sy för hand, eller om maskinsömnad duger fint. Ofta går det att använda symaskin utan att det påverkar det färdiga resultatet, i alla fall på sömmar som inte kommer att ses från utsidan, men för vissa moment blir det mycket bättre och mer historiskt trovärdigt om det sys för hand (till och med vissa ”osynliga” sömmar), med för ändamålet passande stygn. Även efter symaskinens intåg var det många detaljer som syddes för hand. Om du sytt dina kläder för hand eller på maskin är kanske inget som syns på fem meters håll (och behöver inte heller vara din första prioritet), men när du står och pratar med någon så kan det bli väldigt tydligt. Att träna upp dina färdigheter i handsömnad är alltså ett steg i riktning mot att se ut som en tidsresenär även på riktigt nära håll. Det behöver inte ens vara snyggt sytt alltid, det finns gott om bevarade plagg med riktigt slarviga sömmar.

Insidan av midjelinningen på en folklig kjol från Skåne, 
med knäppta stripade rynkor handsydda med vaxad linråd. 

Beroende på vilken samhällsklass och tid du porträtterar kan handstickade strumpor och liknande vara att föredra framför fabrikstillverkade. Få personer reflekterar nog över dina maskinstickade plagg, men plagg handstickade efter historiska förlagor kommer att höja det historiska intryck du ger. 

Detaljer
Dagens sybehör ser på många sätt likadana ut som de gjorde på 1800-talet, men små skillnader kan ändå ses. Är det viktigt för dig att din dräkt ska tåla att granskas in i sömmarna utan att se modern ut så måste även sådana saker som tråd, knappar, hyskor/hakar, knappnålar (om sådana används när dräkten bärs), spetsar, band och snoddar vara i rätt kvalitet. Det kan ofta innebära att du får köpa dem av någon som specialiserat sig på historiska sybehör, att du får leta efter antika/vintage grejer, eller får tillverka dem själv. 

Bröstlappen på en enkel empireklänning hålls på 
plats med reproduktioner av historiska knappnålar.

Tillbehör
Ingen dräkt är komplett utan tillbehör, vare sig det är kragar, väskor, käppar, handskar, parasoller, förkläden eller huvudbonader. Se på bilder från tiden – vilka tillbehör har alla från din valda period, klass, ålder och tillfälle? Kan du gå utan strumpor, eller hade det blivit skandal? Är en vit volangmössa passande för inomhusbruk, eller har de gått ur modet? Borde du införskaffa ett fickur med kedja att bära i västfickan? Är handskar nödvändiga för den aktivitet du ska delta i?

Vita kragar och vita volangmössor - i olika varianter typiska 
accessoarer för borgerskapets damer under första halvan av 1800-talet.

Att avlägsna moderna accessoarer är också viktigt för helhetsintrycket. Moderna smycken, armbandsur, hårsnoddar och så vidare är enkla att ta av. Svårare kan det vara med glasögon och andra hjälpmedel. Linser är en bra lösning, men om de inte fungerar för dig så kan det kanske vara värt att investera i ett par glasögon i 1800-talsmodell med glas passande ditt synfel, i synnerhet om du tänker spendera mycket tid i 1800-talet. Huruvida andra hjälpmedel kan lämnas hemma, döljas, bytas ut mot historiska varianter eller helt enkelt användas som de är kan bara du bestämma; din säkerhet och bekvämlighet måste ställas mot din önskan om att se tidsenlig ut.

Hår och Hud
Pricken över i för att ge ett historiskt intryck är hårfärg, solbränna, frisyr, ansiktsbehåring, passande smink och generellt sett avsaknad av tatueringar och piercingar. Det är ofta här det faller, för de här sakerna är en viktig del av ens identitet och förändringar kan vara mer långvariga än att sätta på sig gammaldags kläder. Smink är (i teorin) lätt att utelämna, eller anpassa till 1800-talets skönhetsideal, och det säger sig självt att onaturliga hårfärger kommer att föra tankarna till nutid, oavsett hur snygg resten av din outfit är. Såvida du inte föreställer en person som arbetar ute så kommer solbränna att förta en del av trovärdigheten, då det dåtida skönhetsidealet var blek hud för alla. Men hur fäst du som kvinna än är vid ditt utsläppta (eller korta) hår så är det opassande i de flesta 1800-talssammanhang. Vuxna kvinnor bar som regel håret långt och uppsatt, och vilka frisyrer som bars ändrades relativt mycket var 5-10 år. Löshår eller peruker kan hjälpa dig som inte har tillräckligt mycket eget hår. 


Svårare kan det vara för en man att raka av sig skägget (eller låta det växa), att odla buskiga polisonger, och att klippa/låta håret växa till en tidsenlig längd. Mäns hårmode ändrades lika ofta, om än inte lika dramatiskt, som kvinnors, och de bångstyriga lockar som passar empir ser tokiga ut i ett slätkammat Oskarianskt sammanhang. Du får göra så gott du kan för att komma så nära originalen som dina förutsättningar tillåter. För både män och kvinnor gäller det (återigen) att titta på bilder; kan du ha håret bakåtkammat, eller är det mittbena som gäller? Hade man lugg? Är håret lockigt eller rakt? Ska det vara yvigt helskägg eller slätrakat – kanske någon sorts mustasch?

Johan som färgeriarbetare runt 1865. 
Polisongerna gör mycket för helhetsintrycket.

Även om undantag finns, så är tatueringar inget som man direkt ser på bilder av människor från 1800-talet och även då de förekom så är det få moderna tatueringar som liknar dem. I majoriteten av fallen måste de alltså täckas. Såvida de inte sitter i ansiktet eller på händerna är detta sällan ett problem för män eller för kvinnor dagtid, då kläderna var så gott som heltäckande, men för kvinnor i aftonklädsel kan tatueringar på axlar, armar och rygg ställa till det. Lite eftertanke i klänningens design kan behövas i sådana fall.

Patina
En viktig sak som gör att kläder ser äkta ut är patina. Nu kanske detta inte gäller en balklänning för en nydebuterad adelsfröken eller en rik borgares kostym i så stor utsträckning, men för vanligt folks vardagskläder gör det stor skillnad för trovärdigheten. Börjar byxorna bli lite slitna över knäna? Är strumporna prydligt (eller inte så prydligt) stoppade? Är kjolfållen dammig? Har förklädet veck efter att ha legat i klädkistan? Är västen utlagd i sidorna? Är hålet i skjortan lappat? Är huvudklädet solblekt? Har barnkläderna spår efter sömmarna i de vuxenplagg de sytts om ifrån? Börjar knapphålen fransa sig? 

Skarvar - så vanliga på historiska kläder och 
långt ifrån alltid så här prydligt mönsterpassade.

Sådana här småsaker gör att kläderna känns levande, att de får en egen historia att berätta. Det roligaste är kanske om kläderna blir använda så mycket att patinan blir äkta, annars kan man patinera sina nytillverkade kläder, det kan se väldigt övertygande ut om det görs bra.

Naturlighet
Med detta avses huruvida bäraren känner sig hemma i kläderna. De känns inte som utklädsel, utan som riktiga kläder där rörelsemönster och hållning är naturliga. Bäraren ser inte bortkommen eller självmedveten ut, utan bär upp kläderna och frisyrerna på ett självklart sätt, som att dessa är lika vardagliga för dem som jeans och t-shirt. 

Peter och Henrik från Anno 1808 - Upplands Regemente 

Mod

En av de viktigaste egenskaperna de som alltid ser rätt ut har är mod. Modet att se fåniga ut (nej, du är inte ensam om att tycka att vissa saker är löjliga, fula eller helt bisarra), modet att vara obekväma (allt är obekvämt jämfört med dagens trikåplagg), modet att kliva utanför sig själv och vår tid, och se med andra glasögon. Modet att prova nya tekniker, modet att misslyckas, modet att be om hjälp. Resultatet blir ofta bättre om du vågar gå "all in", så långt ekonomi och andra omständigheter tillåter.